orkanen Gudrun och utviket Natalia

Världens fantasifullaste bloggare - Johnny Stationsvakt - skrev i dag om en viss Lindmarkers parti-antipatier. Han frågade sig huruvida det är okej för en neutral budbärare att bekänna färg hursomhelst. Frågan är relevant, även om det i detta fall inte alls var Anna Lindmarker utan endast en look-a-like.

Då undrar jag vilken freudiansk misogynist, alternativt vänsterfobiker på SMHI (eller norsk motsvarighet) som ligger bakom namngivningen av den storm som härjade i södra Sverige i januari, nämligen "Gudrun". För trots att beundransvärda Annica Tiger faktiskt ringer och kollar är jag ändå skeptisk. Särskilt med tanke på att den 8 mars närmar sig, dagen då det ryktas att Gudrun ska göra "det", det vill säga starta sitt feministparti, även om hon själv ihärdigt förnekar det.

För när det gäller kvinnliga frontfigurer verkar patriarkatet (det manliga, prestige- och maktdrivna etablissemanget) ta till nästan vilka metoder som helst. Ett envist rykte gör till exempel gällande att Expressens krönikör Natalia Kazmierska har blivit uppvaktad av runktidningen XXX med ett utvikningserbjudande. Efter att hon tackat nej med motiveringen: "Inte för mindre än en halv miljon" lär tidningen ha startat en insamling för att tillmötesgå hennes "önskemål".

Någon borde skramla ihop till ett motbud: Natalia, du får MINST en halv miljon om du INTE ställer upp! Man kan också be en stilla bön om att inte allt går att köpa för pengar.

front i P3 om bloggar - del 2

Jaha. Jo, det var ett helt okej program, bristen på nyskapande till trots. Steffanie gjorde bra ifrån sig. Några riktigt intressanta saker blev dessutom sagda mellan cirka 27.17 och 30.21 då TT-kritik, Deeva och jag regerade för en stund.

I övrigt kan noteras,

Tristast: Wolodarski tipsar om Dick Erixon, *gäsp*, och slår ett slag för en gammal myt:
"hans sätt att skriva passar väldigt bra för internet - kort, rappt och slagkraftigt".

Roligast: Göran Greider kommenterar stalkerbloggen Där är Greider!:
"Jag vet ju själv alltid själv var jag befinner mig (...) men det kan ju vara roligt om nån annan gör det också".

front i P3 om bloggar

Blev kontaktad av en radioproducent i fredags, om programmet Front i P3 som sänds nu på måndag.

- Det ska handla om bloggar. Alla andra har ju haft det, nu måste vi bara ta upp det.
- Jaha, vad kul! Men jag jobbar på måndag, så jag kanske inte kan vara med...
- Så här är det alltså, att gästerna är redan bestämda. Det blir Steffanie Müller och DN:s Peter Wolodarski. Men du kanske kan ställa upp nu i telefon i stället?
- Eh, jo visst. Men, varför Wolodarski? Han bloggar ju inte?
- Nej men han skrev om bloggar häromdagen. Och så är han ju ung och så... och vi är ju lite åldersfascister här i P3.

Tråkigt när medierna går i upptrampade stigar. Och missar chansen att göra något riktigt kul när tillfälle bjuds. När det finns så många kreativa, inspirerande och nyskapande bloggare (och nu menar jag INTE mig själv), hur kan man välja en as-stiff ledarskribent? Det övergår mitt förstånd. Wolodarski är ju alldeles oavsett sin ålder en riktig GUBBE, tänkte jag för mig själv. Men jag sade ingenting.

Producenten fick sin telefonintervju. Om den kommer att användas återstår att se, eller rättare sagt höra. Hur som helst har jag inga stora förväntingar inför morgondagens Front i P3 klockan 11. Men man kan ju alltid hoppas på Steffanie.

snö 1 - tv 0

Har ägnat kvällen åt tv-tittande. Igen. Men nu får det vara nog för ett väldigt bra tag framöver. För er som hade roligare saker för er kan jag summera:

Den tredje deltävlingen i Melodifestivalen. En outhärdligt ointressant typ som hette Jimmy Jansson vann med en låt som jag fick spader på redan efter första refrängen. Delvis också för att jag VISSTE DIREKT att den skulle vinna. Han sjöng att han ville gunga och sjunga och att han skulle bli kung - om bara för en dag (vad det nu skulle vara bra för?). Den andre vinnaren, Martin Stenmarck, såg ut som en kille som ägnat alldeles för mycket tid på gymmet. Flankerad av fyra tjejer, som också verkade ha tillbringat en massa tid på gymmet, sjöng snubben en låt om Las Vegas. Att man kunde bli en vinnare om man bara satsade allt. Sedan såg jag "Malena" som utspelar sig på Sicilien på 40-talet och handlar om en liten grabb som är askåt på en mycket, mycket vacker kvinna (Monica Bellucci). Han cyklar efter henne överallt, det är väldigt vackert och vemodigt, alla på torget stannar upp och stirrar på den vackra kvinnan som är svår och missförstådd för hennes man är ute i kriget. Sedan blev Molle - som jag för övrgt inte står ut med - utröstad från Club Goa och fejkade någon sorts sammanbrott. I Big Brother på femman väntade dock bottennappet denna lördagkväll. En tragisk partysnubbe med blonda dreadlocks tar massa bikinifoton på tjejerna. En del sprit verkar vara inblandad. En av tjejerna sätter grädde på sina silikonbröst och slickar på en jättestor polkagrisklubba. En annan tjej ska bli fotad i snön utanför huset i bara bikini. Hon fryser, ser apatisk ut. Dreadlockskillen försöker spela proffsfotograf och säger saker som "pluta med läpparna med avslappnad mun" och tar ett par bilder tills batteriet i digitalkameran lägger av. Tjejen gråter efteråt, kedjeröker, verkar halvpsykotisk, sätter på sig solglasögon och vägrar prata med någon. Dreadlockset får ångest - har han gjort nåt fel? Han hänger efter henne tills hon till slut börjar prata. Hon säger att hon vill slå sönder någonting, fast det kan hon ju inte göra för då skulle folk uppfatta henne som värsta galningen. För det är ju tv och alla kan se.

Tror att jag kommit till den punkt då tystnaden, själva intigheten, känns mer intressant. Jag gick ut på gatan. Stod och tittade upp mot snöflingorna. Så tyst, fast det är lördag kväll.

grader i helvetet

Ja, sannerligen är det inte olika grader i helvetet! Mänskligt lidande kan verkligen inte mätas. Folkmord i Darfur, bilbomber i nya "fria" Irak, alla oräkneliga offer efter tsunamikatastrofen i Sydostasien och så jordbävningen i Iran. Så hopplöst många orättvisor. Flyktingar, hemlösa, rättslösa, svältande - så mycket smärta på denna jord. Det finns ingen gud. Eller så är han väldigt lat. Och nu detta. Expressens Cecilia Hagen skriver: "Jag är så arg , så fly förbannad, så ilsken att hade jag inte haft denna spalt att vråla ut i, hade jag gått rätt in i närmsta vägg och aldrig återhämtat mig igen."

För er som inte orkar sätta er in fler ohyggliga orättfärdigheter kan jag avslöja: Stackars Cecilia var nära att inte få biljetter till brittiske stå-uppkomikern Eddie Izzard på Cirkus! Vi lider verkligen med henne.

(Fast hon lyckades ändå till slut, eftersom hon är journalist*.)

* Jag lyckades också få tag i biljetter. Fast jag tror inte att det berodde på mitt yrkesval. Snarare på goda vänner med viss datavana.

viasat - nu med drag under galoscherna

TV3 :s slogan "Vi står för underhållningen!" Numera med tillägget "och rasismen".

Säga vad man vill om Robert Aschberg, men han låter inte sitt varumärke ligga och damma i alla fall. Eller är det TV3 som i sann resursspararanda satsar på återvinning?

Tre gånger under torsdagskvällen dyker han upp:

Först som cynisk programledare för dekadenta freakshowen Club Goa. Där passar han utmärkt, har inga problem med trovärdigheten. (Och med tanke på programinnehållet, hur skulle det gå till?)

Värre blir det när han en timme senare agerar auktoritär påannonsör för Insiders sällsynt illa ihopknåpade reportage med gravt kulturrasistisk vinkel. När Robban efter inslaget kör sin sedvanligt arrogante debattledare blir det smärtsamt uppenbart att snubben inte har tänkt igenom vad han står och säger. (Att samme man faktiskt fick pris för Årets folkbildare förra året gör åtminstone mig rätt mörkrädd.)

Och - precis när man hämtat sig något så när - dyker han upp i reprisen av Club Goa. Helt plötsligt åter i rollen som tramsig lekledare. Bara så där. Som om inget hade hänt.

Varumärket TV3 - 3:an med ringen runt - håller imagefanan högt. Kanalens profiler - Sofia, Robban, René och Anna med flera återkommer med hjärnsläppstäta intervaller. Och vad är det då de ska representera? Inte ödmjukhet, intelligens och ett självständigt, kritiskt tänkande efter vad det verkar. Snarare drag under galoscherna.

Är det detta MUF syftar på som alternativ till fri televison? (Hittat hos Johnny Stationsvakt.) Fattar faktiskt inte varför. Den kommersiella televisonen finns ju redan. Men att kommersialisera ALL tv kanske handlar om ökad valfrihet, vad vet jag?

Update: Har ändrat en massa i den här posten i efterhand. Insåg att man kanske inte ska skriva när man är så där upprörd. Man går så lätt över gränsen. Jag erkänner och lovar att lära mig av mina misstag. :-/

behovet av trash

Har upptäckt en sak. Ju mer kulturellt "smal" man är, desto mer uppdämt blir ens behov av trash. Ofta med resultatet att man tappar proportionerna, ja helt enkelt överkonsumerar när man väl ger sig tillåtelse.

På samma vis som ett alltför gudfruktigt ideal hör ihop med ett perverterat libido (läs Knutby, Katolska präster, Jehovas vittnen, Mormonkyrkan m.fl) så verkar en alltför nischad kulturkonsumtion medföra en akut längtan efter det banala. Hur ska jag annars förklara mitt seglivade intresse för dokusåpor?

Visst är det mänskligt att intressera sig arketyper och sociala experiment, och någon slags funktion fyller de ju uppenbarligen. Men frågan är: om jag hade gillat Freestyle, Gyllene Tider och Den Blå Lagunen i högstadiet. I stället för KSMB, Incest brothers och Rainer Werner Fassbinder. Hade det förändrat någonting?

Undrar vad jag i så fall hade sysslat med nu, i stället för att titta på otäcka Josefin Craafoord i TV4:s Paradise Hotel?

farlig ålder

Jag är 35 år, vilket innebär att jag om ungefär fem år fyller 40. Inte så att jag tycker att 40 är så mycket när det gäller andra. Men mig. Det låg jag och tänkte väldigt mycket på i går, tills jag faktiskt höll på att få ångest. För jag är en sån - som säkert är vanlig numera - som fortfarande har en fot kvar i ungdomsidentiteten. Lyssnar på punk och när barnsliga drömmar om att slå mig loss från vardagen och leva farligt, för stunden.

Men så kom jag på en rolig sak! Om det attraktiva med ungdomsgrejen är att leva "on the edge" så är det egentligen mycket coolare att vara äldre! För då är det ju mycket högre risk att drabbas av hemska saker som sjukdom och död.

Alltså är 40 mer rock'n'roll än 23.

en liten film om hjärntvätt

H.E.L.P, Hollywood Education and Literacy Projekt, är ett av scientologikyrkans utbildningsprojekt. De har gjort en liten film avsedd att illustrera deras, alltså L. Ron Hubbards studieteknologi. De kallar den "skolastik", en medeltida term som grundar sig på bokstavstolkning och dualism.

Enligt scientologernas skolastik ska allt förenklas i mesta möjliga mån och orden tolkas som absoluta. Med andra ord, de får inte ifrågasättas. Man jobbar med "modeller" och "missförstådda ord". Till detta läggs ett förnekande av negativa känslor. (En scientolog måste ju per definition alltid vara glad, entusiastisk och framgångsrik.)

I filmen har den komplexa verkligheten fått formen av ett bokstavsbemängt, vrålande tidningsmonster. (Det väldigt komiskt.) Och den enda räddningen? H.E.L.P. förstås!

Man kan också säga att de har gjort en liten film om hjärntvätt.

de bryr sig!

Det kan verka som om den unga generationen inte bryr sig om vad som är äkta och vad som är fejk. Fast som tur är det helt fel.

Green Day
Good Charlotte
Avril Lavigne
Sum 41
Blink 182

Om dessa säger min 12-årige son:

- De är wannabes, de är fejk.

Skönt med någon som drar gränsen.

sjukaste grejen

Vad ligger egentligen bakom den här grejen? Förutom ketchup alltså.

fel namn

Såg första deltävlingen av Melodifestivalen. Håkan Hemlin når nya höjder av... ja, usch. Men det jag hängde upp mig mest på var ändå de där Bert-killarna. Det var nåt med namnet som inte stämde.



Så här borde det stå:

simstress och kay-ångest

Folk är stressiga. Det är jobbigt. Tempot är hårt. De kloka och ödmjuka är inte de som har mest inflytande i maktskikten... Snarare tvärt om.

Trött och frusen. Undrar när vintern ska gå ur kroppen. Simmade efter jobbet i dag. Till och med i bassängen blir man omsimmad av någon som har bråttom. Fort ska det gå. Den som har simmat snabbast när han dör vinn... Men vänta lite, stress är ju farligt! Immunförsvaret bryts ned. Det vet man. Och hälsan, säger ju de som förlorat den, är det enda man har. Så varför hålla på? Det är dumt. Dessutom smittar det. Det märktes faktiskt där i bassängen, det var som en ond kraft som drog med sig allt och alla... Som ett Tolkiensk ringvålnadsmörker...

Allvarligt. Tänk om det är så det är... Att de flesta bara är smittade av andras stress och...om man bara tänker efter och följer sin egen känsla.. ja alltså om alla gör det... Nej! Stopp! Innan jag börjar låta som Kay Pollak, på ett otäckt självbelåtet New age-sätt.

För en vacker dag är det de kloka och lugna som styr. Och de tomma tunnorna skramlar övergivet. För vi har flyttat till nån, typ, norrländsk by... Och Jesus och Maria Magdalena är kära och sedan blir filmen Oscarsnominerad...

Uppdatering: Maria Bergom Larsson slår huvudet på spiken med Jesus + Freud = succé.