apropå kvinnor, moral, skam och kroppsideal

Nu kommer att sådant där långt inlägg som vissa hatar. Ledsen men jag måste.

Apropå det förra inlägget. Jag stack väl ut hakan lite i hopp om att stöta på ett motstånd som fick mig att bli lite klokare - och kanske att jag blev det. I alla fall fick jag lite nya argument. Och inser att frågan om prostitution är komplex som fan, även om jag alltid vetat det. Och att blanda ihop pornografi och prostitution (sorry, mitt fel!) gör ju inte att det blir lättare att reda ut begreppen.

Jag är så trött på vissa aspekter av det rådande samhällsklimatet! Madonna - vår tids feministiska förebild. Yeah, right. Det ultimata framgångsreceptet för det täcka könet, att sälja sin kvinnlighet för pengar. Att säga: Jag är vacker och sexig och skäms inte för att jag tjänar pengar det! Det är, i min s k bok, att resignera. Att ge upp inför reifikationen - "förtingligandet" - att allt går att sälja. Att säga att kvinnan är en förbrukningsvara, ett utbytbart objekt. Att ingenting är heligt.

Jag är kanske moralist? Nej, det handlar inte om moral. För moralen handlar om individens egen tillräknelighet och ansvar inför sig själv. Och jag bryr mig inte om vad folk gör "i sina sovrum" eller vilka övriga val de gör i livet. Känner överhuvudtaget inget behov av att fördöma enskilda personer på grund av läggning, politisk åsikt eller religiös tillhörighet.

Jag kanske är sexualneurotisk, sexuellt hämmad? Nej, nej. Tycker att sex är kanske det allra bästa som finns och att det är naturligt att vilja se nakna människor i sexuella situationer. Folk som frivilligt vill exponera sig framför en kamera, visst! Men det är sällan vad vare sig prostitution eller pornografi handlar om, tyvärr. Såvida man inte gör det gratis. Det handlar om pengar, makt och exploatering. Enligt vissa är det ett "yrke", och visst, om man tycker att den mänskliga kroppen är en "vara" och sexualiteten en "tjänst", så visst. Hur man än vänder sig är det ytterligt cyniskt, enligt mig.

Är det kontroll över andra människor jag är ute efter? Nej, individens frihet är - eller borde vara - okränkbar.

Det kanske är skammen jag vill åt? Nej, det är det inte heller. Skammen är bara en normmarkering: om man avviker från det som anses normalt inträder känslan av skam.

Men det är nog just det här med normen jag vill åt. Framför allt för de unga som växer upp. De samhälleliga normen, samhällsklimatet. Vad som premieras. Vad som anses var formeln för framgång, att utgöra en "lyckad" person.

Så vad är den rådande normen för tjejer i dag? Att anpassa sin kropp till det rådande skönhetsidealet. Att tjäna pengar på sina företräden. Att utnyttja de resurser som står till buds på ett effektivt sätt. Att "lyckas" som tjej i det här rejset innebär att "sälja" sig själv så framgångsrikt som möjligt. Till nästan vilket pris som helst.

Uppdate: Madonna ångrar sig tydligen nu i efterhand, hur allvarligt man nu ska ta de uppgifterna... Apropå ånger kan ju även andra paralleller dras: hur kul är det - oavsett hur mycket pengar man tjänar - att leva med de "yrkesskador" som följer med sexuell exploatering?