undergångsprofetior

"Days of Wrath" av James N Rosenberg, 1929.

En annan grej jag tänkt på är att exakt på dagen för ett år sedan inträffade jordbävningskatatrofen i Iran. Tyvärr (?) är jag alltför klent bevandrad i bibeln för att kunna dra några slutsatser av detta. Men kanske att ledarskapet i Knutby/Arken/Livets ord har någon intressant teori?

flodvågor och nyhetsflöden

Att skriva om något annat än tsunamikatastrofen i sydostasien ter sig alltjämt verklighetsfrämmande och nästan småsint. Hela nyhetsflödet har liksom vänts upp och ned med flodvågen. Barbro Hedvall skrev i dag om att hon hade läst om några gamla Jane Austen-klassiker i julhelgen. Jane Austen-klassiker?!!

En vän till mig ringde nyss. Hon hade blivit uppringd av en thailändsk restaurangägare som hon och hennes son träffade när de var i Thailand förra året på semester. Han ville försäkra sig om att de inte var där och att de inte hade planer på att komma dit heller.

- Evelybody lun. Evelything is gone, sa han.

Själv befann han sig, som så många andra, uppe i bergen och inväntade regeringens hjälpsändningar. Hans samtal gav en helt nytt perspektiv på omtanke. Att HAN ringde för att höra hur DE mådde.

Min väninna, som var gråtfärdig, skulle i dag ställa ut en insamlingsbössa på sitt jobb. Vad ska man göra?

...men väskan är jättefin

Se där. En hel vecka sen jag skrev. Trist. Men jul, jobb och moderskap tar tid. Vilken tur då att veckans söndagsfemma hjälper mig att täcka det mest essensiella.

Femman vecka 52

1. Hade du en god jul?
Nej, jag hade i stället en mycket stressig och hemsk jul. Matlust hade jag ingen, och sov nästan ingenting. Bara slog in konstiga julklappar, samtidigt som jag oroade mig för att de inte skulle falla mottagaren på läppen.(Konstigt uttryck förresten - falla på läppen. Kan någon förklara var uttrycket kommer ifrån?)

2. Vad tyckte du om årets julvärd? Är det viktigt vem det är?
Ja, det är viktigt för de som kanske inte har någon familj, och liksom måste tillbringa julen med den där personen. Julvärden blir liksom de ensammas familjeöverhuvud. Men, till skillnad från de flesta har jag faktiskt inte så värst mycket emot Ernst Kirschsteiger. Han är väl snäll? Tycker att han känns lite sjuttiotalsbarnprogramsaktig; en typisk mjukisman. Lite väl snäll kanske, men vad gör det? Jag väljer att se Ernst som en motpol till all anabol, amerikansk fascist- och sexistmentalitet. Om man jämför Kirschsteiger med t ex Bush och Berlusconi är han faktiskt hur trevlig som helst.

3. Bästa julklappen, varför?
Min lillasyster gav mig en väska som hon sytt. Sytt. Till mig. Jättefin.

4. I Sverige firas ju julaftonen, så vad gjorde du på juldagen?
Jobbade, sa jag ju. Det hade brunnit i ett fyrverkerilager på Hornsgatan, folk hade evakuerats på självaste julaftonskvällen. Man kan säga att det höll mig sysselsatt.

5. Bandy, hockey eller rea; vad gäller på annandagen?
Igen, jobbade. Och vad är ett fyrverkerilager mot en jordbävning som uppmäter 8,9 på den logaritmiska Richterskalan? Och efterföljande flodvågor. Tror att jag kommer drömma mardrömmar i natt. Och prata i sömnen. Ordet jag kommer att upprepa är: tsunami, tsunami, tsunami.

naiv, alternativ söndagsfemma

Är redan en smula trött på julen. Iaf den delen som handlar om att hetsa runt i affärer. Därav känns veckans söndagsfemma tråkig (f'låt) så jag gör en egen lista. En spontan, egocentrerad, navelskådande och helt intellektbefriad. Okej. Saker jag gillar:

1. Musik som får en på revolutionshumör.
2. Snälla gubbar som pratar norrländska.
3. Att ha nystädat och allt luktar gott.
4. Att vara så inne i något att man glömmer bort tiden - sy/umgås/läsa/sjunga/ha sex.
5. Cykla och bada.

Ja, se där. Vad enkel man ändå är när allt kommer omkring. Tycker att det är typiskt. Jag menar, om man skulle fråga en massa personer - spärrvakten, grannen, jobbarkompisarna eller vilken vd eller partiledare som helst - vad de gillar bäst skulle de antagligen svara något liknande. Minns att den gamle moderatledaren Gösta Bohman en gång fick frågan "vad värderar du högst i livet". Han svarade: "att sitta i bersån på lantstället och dricka hallonsaft". Precis så tror jag att det är. Eller nåt.

Tänk om alla bara strävade efter att göra sånt de tyckte mest om att göra. Då skulle det aldrig bli krig. Eller?


Skulle du vilja dricka hallonsaft i en berså med den här mannen?

ordspråk och förevändningar

Äpplen faller inte långt från päronträdet. Säger man ju. Det är ett av de larvigaste ordspåksomgörningarna jag vet. Ordspråk i övrigt tycker jag är ganska kul. Mina favoriter är:

Högmod går före fall

Liten tuva stjälper ofta stort lass

Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket

Alla de ovanstående innebär ungefär samma sak och kännetecknar något mkt svenskt. En härligt underdånig underdogmentalitet - förhäv dig inte, håll dig på mattan och var nöjd med det du har. Underbart, tycker jag. Eller iaf ganska kul av någon anledning.

Men det var inte alls det skulle skriva. Egentligen var det ett slags förevändning. Jag ville helt enkelt berätta att min son, som är 12 år och skejtare, har börjat blogga. På helt, nåja, typ eget initiativ. Och jag är så stolt.

profithungrig (men i övrigt liknöjd) pitbullfeminist

Stationsvakt hade ju godheten att tipsa om programmet "det goda samtalet" som riktade ytterligare uppmärksamhet mot Linda Skugge. Som om hon behövde mer av den varan.

Och vad sa hon då? Inget särskilt faktiskt. För att vara en pitbullfeminist var hon rätt tam. För att inte säga liknöjd. Tror att hon är en sådan som redan börjat pensionsspara. Hon lyckades följaktligen klara sig igenom hela intervjun utan att vare sig öppna sig eller säga något intressant. Helt i enlighet med sin kontraproduktiva, intetsägande och självupptagna skribentstil höjdes varken pekfingrar eller ögonbryn. Men sådant hör ju inte heller till hennes ambitioner. För henne handlar det bara om en sak: profit.

Linda Skugge sa: "Jag funderar inte. Jag bara kör."
(Om sin målsättning:) "Att tjäna pengar."
(Om vad som är viktigt i livet:) "Att tjäna pengar"
(Om sitt ansvar:) "Ingen har sagt att jag ska ta det så då gör jag inte det."

Det där sista säger verkligen allt.

söndagsfemman

1. Vilken var den första tecknade respektive otecknade film du såg på bio?
Tecknat: Svärdet i stenen. Jag var fyra och tyckte att det var den BÄSTA film jag nånsin sett.
Otecknat: Mary Poppins. Jag var fem och tyckte det var den BÄSTA film jag nånsin sett.

2. Går du helst ensam eller helst med någon annan?
Helst tillsammans med nån, men om det är en svartsynt film kan jag lika gärna gå själv, så kan man gräva ner sig ifred.

3. Finns det någon film du inte sett på bio men som du skulle vilja se i det formatet?
Fight Club.

4. Har du haft någon annorlunda/speciell bioupplevelse? Berätta!
Såg Forrest Gump och tyckte den var SKITDÅLIG. Jag svor högt för mig själv på vägen ut bland alla lyckostrålande Forrest Gump-fans.

5. Är film bäst på bio?
Ja.

Från femman.

rockstjärnor som små

Farrokh Bulsara 1946- 09-05 *

Min tolvårige son och jag sitter och vrakar i Itunes-biblioteket. Inspirerad av Stationsvakts gripande Wiehe-bloggpost spelar jag lite good old proggmusik och halkar snart in i någon sorts rockhistorielektion, och spelar:

Chuck Berry/Black Flag: Louie, Louie
Jonathan Richman: Roadrunner
Cockney Rebel: Sebastian
Pink Floyd: Shine on you crazy diamond
Kraftwerk: Trans Europe Express
Queen: Don't stop me now

Och euforisk över att Freddie "överbettet" Mercury har kvalat in i min sons mycket selektiva musikmedvetande börjar jag leta bilder (väl medveteten om att jag tar en risk - Freddies utseende är lite av en het potatis i vissa läger). Och hittar denna sida. Man kan hitta fler bilder här, bla en på Aleister "besten" Crowley.

Fast vid det här laget har min son försvunnit in i sitt rum för längesen...

* Gissa vem som fyller år samma datum, fast ett annat år? Jo, jag!

ego (femin-) ism

Suck. Stånk. öhh. Stön. Orkar jag skriva om detta? Jo, jag måste, fan.

Efter Gudrun Schymans avhopp är de många som lystet kastar sig in i den så kallade feministdebatten, och vilka ska vara med i ett blivande feministparti?

Linda "Kejsarsnittet" Skugge listar och motiverar sitt drömfeministparti och ironin är glasklar... eller är den det?

Nu tänkte jag sätta ned foten: Tycker att det är fel att kvinnoyrken är lika med låglöneyrken. Tycker att exploatering och våld mot kvinnor är fel. Att 8-åringar bör få slippa bikini, att INGEN borde tvingas till prostitution. Att kvinnors självkänsla ofta är alldeles för låg.

Är också väl medveten om att det finns olika definitioner av begreppet feminist; liberalfeminism, socialist- eller radikalfeminism osv.

Men hur jag än försöker har jag väldigt svårt att se hur cynisk och närsynt ytlighet nånsin skulle kunna ha med feminism att göra.

befogad misantropi

Den av kaffekoppsneuros och genialitet drabbade nobelpristagaren Elfriede Jelinek säger i en intervju att hon är misantrop, men att hon kämpar emot. Tänker att hon förmodigen skulle kasta in handduken om hon läste detta*.

*Varning! Extremt vidrigt innehåll. Läs det inte om du inte känner dig emotionellt stabil. Risk för akut ångest.

80-talsfilter

Är det någon som kommer ihåg Ultravox? (Kan uttalas på engelska eller - som var brukligt bland stockholmskidsen på 80-talet - på ren, godtrogen svenska.) För min del hade de nästan helt försjunkit i glömska, tills för ett par somrar sedan då jag och min son fick infallet att samåka genom Europa med en kompis kompis, en riktig 80-talskille.

Målet var Franska rivieran, och vi åkte i princip i ett sträck. I bagageutrymmet hade killen, som den inspirerade bilförare han var, stuvat in en jättelåda med cd-skivor. Den innehöll allt möjligt osannolikt i samlingsväg; Absolut schlager, Most wanted disco, Best of 60-tal, 70-tal, 80-tal, ja ni hajar, och så vidare i all oändlighet. Plötsligt halar 80-talskillen fram "Ultravox - the collection". Jag tror att jag typ skrek rakt ut.

Så, extra påverkbar som man ju är när man reser, genom Europa i bästa Autobahnfart med "New Europeans", "The Voice", "Rage in Eden" och "Hymn" i bilstereon, sitter jag som paralyserad. En del av mig känner hur musiken sipprar in i hjärnans borträngda minnesbanker, tränger sig innanför huden och in i hjärtat på den vilsna 13-åring som på det mörka 80-talet gillade denna storslagna, pretentiösa syntmusik. Den andra hör bara precis hur hårt det suger.

Slutsatsen av detta resonemang blir: Varför kan inte någon, ungefär som med karaokemaskiner som filtrerar bort sångfrekvensen, helt enkelt uppfinna ett 80-talsfilter?

suicidal metafysik

Vad är det med oss i denna "upplysta" tid som gör att var och varannan är beredd att svälja hur mycket skitsnack som helst för lite "andligt ledarskap"?

Vad är det här med religionen? Vad är det här med metafysiken? Vad är det för vits med ontologi, new age-filosofi och utsvävande teorier om kosmos och vår gudomliga existens när det ändå inte förändrar några av våra livsvillkor i grunden?

Jag menar, om jag ska till Skarpnäck måste jag gå av och byta vid Gullmarsplan ifall jag är på ett Farstatåg. Och om det är blåsigt och kallt och jag har glömt mina vantar hemma kommer jag att frysa om händerna, oavsett om mitt kronchakra är öppet eller stängt, eller om min aura är hel eller bruten. Och är det mycket folk på tåget kommer jag stå där som en packad sill och känna mig trött och ospeciell av bara helvete, även om jag var en belgisk 1700-talspoet i ett tidigare liv. Och har jag glömt att köpa mjölk på vägen hem kommer jag att få dricka mitt kaffe svart nästa morgon. Oavsett om universum är oändligt, liksom.

Stackars Micke, stackars kloke gubben, stackars alla. Det är aldrig någon annans fel att en deprimerad person gör slut på sitt liv. Men efter att ha sett och läst sådant här kan jag ändå få lust att gå samma öde till mötes som den förstnämnde.