80-talsfilter

Är det någon som kommer ihåg Ultravox? (Kan uttalas på engelska eller - som var brukligt bland stockholmskidsen på 80-talet - på ren, godtrogen svenska.) För min del hade de nästan helt försjunkit i glömska, tills för ett par somrar sedan då jag och min son fick infallet att samåka genom Europa med en kompis kompis, en riktig 80-talskille.

Målet var Franska rivieran, och vi åkte i princip i ett sträck. I bagageutrymmet hade killen, som den inspirerade bilförare han var, stuvat in en jättelåda med cd-skivor. Den innehöll allt möjligt osannolikt i samlingsväg; Absolut schlager, Most wanted disco, Best of 60-tal, 70-tal, 80-tal, ja ni hajar, och så vidare i all oändlighet. Plötsligt halar 80-talskillen fram "Ultravox - the collection". Jag tror att jag typ skrek rakt ut.

Så, extra påverkbar som man ju är när man reser, genom Europa i bästa Autobahnfart med "New Europeans", "The Voice", "Rage in Eden" och "Hymn" i bilstereon, sitter jag som paralyserad. En del av mig känner hur musiken sipprar in i hjärnans borträngda minnesbanker, tränger sig innanför huden och in i hjärtat på den vilsna 13-åring som på det mörka 80-talet gillade denna storslagna, pretentiösa syntmusik. Den andra hör bara precis hur hårt det suger.

Slutsatsen av detta resonemang blir: Varför kan inte någon, ungefär som med karaokemaskiner som filtrerar bort sångfrekvensen, helt enkelt uppfinna ett 80-talsfilter?