parallella universum

Att resa bort är som att få ett helt nytt liv. Fantastiskt! Plötsligt är alla problem liksom borta. Man andas ordentligt. Tar promenader med höjt huvud, insuper atmosfärer, lever i NUET. Varje ny vy redo att trolla med ens medvetande, varje doft slå an ett glömt minne. Man mår så bra.

Att komma hem igen, däremot, känns som att förlora det igen. Hänga på den gamla ryggsäcken och återgå till det tröstlösa: Pengar in - pengar ut.

Tror att identiteten är baserad på rätt ytliga referenser: var man bor, jobbar, vilka man umgås med etcetera. Därav känslan av "ett nytt liv" när man lämnar alltihop.

Fast nu ska ingen tro att jag är nåt surkart! Det händer att jag tar en och annan promenad med huvudet lyftat även här i Stockholm. Och ibland ser man underbara saker, som till exempel barn, kärlekspar, hundar och stavgående pensionärer.

Och om inte det hjälper kan man ju alltid trösta sig med Marianne Faithfull.