warholm - freivalds, 0-1 (knapp marginal)

Läser på Blind höna om "våra nya nannies", en efterlängtat skärskådande samtidskommentar om hur välfärdssamhället nedmonterats och vilka krafter som tagit över i dess ställe. Får mig att tänka på journalisten Lars Ohlssons senast bok Rångivarna som jag just avslutat. Skrämmande läsning om bankernas minst sagt inkompetenta rådgivning. Kriminellt beteende inbäddat i ett Kafkalikande maskineri.

Ett exempel. Stefan, en förtidspensionär med 5 900 kr i månadsinkomst låter Nordea ta hand om ett arv från föräldrarna "på ett tryggt och säkert sätt". Han börjar så småningom få saldobesked som visar dramatiska värdeminskningar, det visar sig att pengarna placerats i en börsrelaterad fond. När Stefan kontaktar banken får han reda på att pengarna är "låsta" på fem år. Han har tidigare varken informerats om denna detalj, eller riskerna med den så kallade kapitalförsäkringen. Innan han lyckats rädda det som räddas kunde har Stefan förlorat en halv miljon kronor. Följande scen utspelar sig på Nordeas kontor i Sollentuna när han, tillsammans med Lars Ohlsson + bandspelare, besöker "rådgivaren" Richard Warholm i juni 2004:

Jag ville ställa en fråga till innan vi gick.

- Jo, sa jag, vad är det egentligen som är försäkrat i den här försäkringen?

- Du kan ju få våran broschyr om kapitalförsäkringar, svarade Richard Warholm och räckte mig samma sorts broschyr som han brukar ge till sina kunder.

- Tack, sa jag, jag har läst den. Men jag förstår inte vad som står där. Det är därför jag frågar dig: Vad är det som är försäkrat?

- Ja, hur ska man förklara det bäst, då ... Få se ...

Richard Warholm hade blivit alldeles torr i munnen. Han började bläddra i broschyren. Efter ett tag lade han broschyren åt sidan och tog fram en pärm från sin bokhylla och började bläddra i den istället. Stefan och jag satt mitt emot och tittade på. Efter drygt en minut sa han för sig själv: "Då ska vi se vilken sort han hade ..." Sedan bläddrade han vidare. Efter ytterligare en minut hördes han mumla: "Äh, det står inte där heller." Bläddrandet fortsatte och mumlandet likaså. "Nä, det får jag nog återkomma till er med uppgifter om vad som avses just med det där ... med vem eller vad som är försäkrat", sa han innan han dök ner i pärmen på nytt. Han fortsatte att bläddra och sa med låg röst för sig själv: "Det kanske bara är att de kallar dem för det. Eftersom det är ett försäkringsbolag som har hand om det, så att säga." Efter ett tag lade han ifrån sig pärmen.

Mer ur Rångivarna här.

I jämförelse med detta hamnar regeringens och UD:s hantering av flodvågskatastrofen i ett annat ljus. Vad är ett teaterbesök på Boulevardteatern mot denna häpnadsväckande uppvisning i arrogans?