kärlek

Vid entrén till Södra Station finns den här.
Vem gjorde den?
Det får vi aldrig veta.
Sådant fascinerar mig.

hallickarnas

I måndags började min son i en ny skola. Åsö grundskola, högstadiet. Bredvid ligger en restaurang. Den heter Halikarnassos. Men mig lurar de inte.

bolaget

Såg the Corporation häromdagen. Rekommenderas!

Bolagsfenomenet synas (bokstavligen) från höger och vänster, genom fallbeskrivningar och exempel. Med sina styrelsemedlemmar och aktieägare agerar Bolaget enligt amerikansk lagstiftning som En juridisk person, och analyseras i filmen som en patient. Egenskaper listas. Den slutliga diagnosen är att Bolaget innehar samtliga av de drag som kännetecknar en psykopat.

Framtiden utmålas som ett scenario där ungefär tio av dessa jättepsykopater, på en global skala, kommer att styra oss från födsel till död och ställa villkoren för allt liv på jorden. Om vi inte gör gemensamt motstånd, typ. Några röster höjs också om att försöka påverka systemet inifrån, genom att ge sig in i politiken och göra den till den motvikt mot marknads-(läs bolags-) krafterna den egentligen borde vara. De framstår som naiva i sammanhanget, eftersom staten ofta har ett finger med i spelet.

I Sverige pratar man inte så mycket om bolag, bara allmänt om "företagande" och "näringslivet". Varför är det så? Företagande är ju en sak om det handlar om att öppna ett café eller en damfrisering, men en helt annan sak när det hamnar på börsen och börjar styras av vd:ar och styrelsemedlemmar med Ett enda uppdrag, En enda tanke och Ett enda ansvar (inför sina aktieägare): Största Möjliga Profit.

Hur ska vi kunna prata om något om vi inte bestämmer oss för vad det heter? Jag tycker att saker ska nämnas vid sina riktiga namn: Varför inte Voldemort och hans Dödsätare? Och i så fall, vem ska vara Harry Potter?

decennierna

Så här tänker jag om tiden:

1940 Ransonering. Uniformer. Hollywood.
1950 Sexism. Hemmafruar. Rock'n roll.
1960 Uppror. Experiment. Droger.
1970 Normlöshet. Velour. Skilsmässor.
1980 Död. Synthluggar. Yuppies.
1990 Självgodhet. Silikon. Generation X.
2000 Hur kommer man att prata om den här tiden i framtiden?

inga lindström finns visst!

Började prata med ett tyskt filmteam häromkvällen. De kom från München och Düsseldorf och sa att de höll på med "romantiska filmer om en svenska som heter Inga Lindström". När jag berättade det för mina väninnor, som stod en bit bort, så skrattade de bara, och sa menande: "Jojo, romantisk film, det vet man väl vad det handlar om." (nudge, nudge, know what I mean)

Jaha, och så kände jag mig godtrogen och dum.

Men sedan hittade jag en artikel som ger mig upprättelse: Inga Lindström finns visst!

Lärdom 1: Det är inte fel att lita på männskor.
Lärdom 2: Tyskarna är verkligen väldigt förtjusta i idén om Sverige.

overground

I natt drömde jag att Evert Taube sjöng. Och det var det vackraste jag någonsin hört! Varför drömmer man sånt? Jag förstår inte mig själv.

I verkligheten har jag alltid haft extremt svårt för Taube-repertoaren, ända sedan jag var liten. Den är för välmående, för folkkär och etablerad, för "overground".

Kan det bero på min nyfödda avsmak för Juliette Lewis-publiken som jag skrev om häromdagen? (Att kalla henne för undergroundartist är ju rätt absurt - såvida man inte anser att Hollywood och MTV hör hemma bland undergroundmeriter vill säga.)

Eller var det bara för att jag råkade titta på Allsång på Skansen häromdagen?

tävling

I dag är det sista chansen att rösta i Upsala Nya Tidnings vykortstävling.

Jag tycker att alla borde rösta på min favorit - den campande råttan.

dialog från Vinterviken

När jag ändå är inne på dialoger: en helt sann från Vinterviken där jag var och badade en dag. Två killar en bit bort. Den ena dricker folköl. Den andra säger något om att inte orka "kliva på" igen.

-Om man skulle bada.
-Ja, fan det behöver du. Shit vad du luktar!
-Haha. Det är bara för att min pungsvett har blandat sig med rövsvetten.
(Båda skrattar.)
-Har du tänkt på en grej? Hur kommer det sig att vissa inte luktar illa?
-Ingen aning.
-Har du märkt att Stig Larsson aldrig luktar illa?
-Jo, det är faktiskt sant. Fast han stinker inuti.

Det är bra att tjuvlyssna i solen. Det underlättar när man vill hålla ett pokerfejs.

undergroundkoll

Jag och några kompisar gick till Debasers uteservering i söndags, efter ett misslyckat försök att få biljetter till Juliette and the licks som skulle spela där. Vi ville hålla oss i närheten i hopp om ett extrainsläpp. Hamnade bredvid två tjejer i baren, som jag såg hade biljetter. Följande dialog utspelade sig:

-Vad dricker ni?
-Jordgubbs-daquires.
-Jaha... är det gott?
-Typ.
-Jaha....får jag fråga, när ni köpte era biljetter egentligen?
-För två månader sedan.
-Va?! Vi försökte köpa biljetter via ATG i dag. Inte så konstigt att det inte gick då...
-Nej. Det är ju så med undergroundartister. Man måste ha koll.


Det blev aldrig något extrainsläpp. Vi kom inte in. Men det gjorde Fredrik Strage. Och de med "undergroundkoll", förstås.

Efter konserten pratade alla om Juliettes röda kroppsstrumpa. Men ingen sa någonting om musiken.

hälsans hus och onda tankar

I Hälsans hus på Fjällgatan kan man göra många saker.
Bland annat äta på en vegetarisk restaurang.
Man kan också ta visitkort.
De är så många.
De vill så väl.
Alla vill de hjälpa.
Varför vill jag bara dra dem över en kam?

malmö och stockholm - himmel och helvete

Jaja, jag vet att jag är dramatisk, men nyss hemkommen från Malmö och Österlen känner jag som vanligt samma gamla frustration: Varför bor jag i Stockholm? Född och uppvuxen på Södermalm i Stockholm. Bor i vuxen ålder kvar på samma lilla inavels-ö. Detta innebär noll stimulering av ombyteskörtlar (samt dithörande nervtrådar) och är inte bra på något sätt. Dessutom är det dyrt, stressigt och uttjatat. Så varför bor jag kvar? Såklart jag vet svaret: Därför att jag gör det!

Och just det! Har ett litet scoop till från den kristna superblaskan! Där avslöjas världsnyheter som att en av våra folkkäraste(?) artister nyligen talade på Livets Ords Europakonferens. Bara så där! Vet inte vad ni tänker, men för mig räcker det som argument att börja läsa Dagen - varje dag.

Dessutom fanns det många referenser till debattartiklar i nämnda tidning i den bok jag just läste. "Himmel och helvete" heter den och är den första utgivna boken om mordet(n?) i Knutby. Jag tror att det är just det som är problemet. Att denna bok skulle vara den första. Det känns iaf som att Terese Christiansson/förläggaren/båda parter haft bråttom att få ut den... Alltför bråttom tyvärr.

Men nu läser jag John Ajvide Lindqvists bok - åååå vad han skriver fantastiskt! Kontrollerat språk men inte torrt. Stringent berättat men oväntat. Välavvägd dramatik utan övertydlighet. Inte ett ord för mycket. (Med andra ord, ungefär precis tvärtemot hur den här bloggposten artat sig kan man säga...;-)

samma text - ny kontext

Bland sådant som förändrats efter bombattentaten i London hör min upplevelse av denna Momus-låt. Skumma typer med hybris, självutnämnda martyrer med förvriden världsbild i kollektivtrafiken känns inte lika tilltalande efter den 7/7.

Upptäckten gjordes häromdagen under hörlurslyssning.

Har tänkt på att viss musik gör sig så mycket bättre i lurar, oftast musik från tydliga avsändare. Inte "bruks- eller funktionsmusik", så som dansmusik eller schlager/hitmusik, utan musik med avsikt att uttrycka något personligt, konstnärligt eller känslomässigt unikt kommer ofta mer till sin rätt i den lyssningen. Hade aldrig börjat älska vare sig the Smiths eller Radiohead så mycket utan lurar... Tror jag.

En liten teori bara, i all enkelhet. Obs! Med ett viktigt tillägg: Kategoriseringen av olika sorters musik är förstås helt subjektiv och godtycklig. Schlager kan ju till exempel betyda en sak för till exempel Svenne Banan, och en helt annan sak för Jonas Gardell, Rikard Wolf eller någon annan. Och det finns säkerligen de som tycker att dansbandsmusiken - den mesta "bruksmusiken" i min bok - är både personlig, konstnärlig och uttrycksfull. Och Christer Sjögren, den pretentiösaste av poeter. Vad vet jag?