overground

I natt drömde jag att Evert Taube sjöng. Och det var det vackraste jag någonsin hört! Varför drömmer man sånt? Jag förstår inte mig själv.

I verkligheten har jag alltid haft extremt svårt för Taube-repertoaren, ända sedan jag var liten. Den är för välmående, för folkkär och etablerad, för "overground".

Kan det bero på min nyfödda avsmak för Juliette Lewis-publiken som jag skrev om häromdagen? (Att kalla henne för undergroundartist är ju rätt absurt - såvida man inte anser att Hollywood och MTV hör hemma bland undergroundmeriter vill säga.)

Eller var det bara för att jag råkade titta på Allsång på Skansen häromdagen?