nån sorts summering

Har tagit min hittills längsta bloggpaus. Trodde det skulle kännas lite slacker-aktigt och skönt, men det kändes bara...märkligt. Overkligt och nervöst. Som att glömma bort sin bästa väns födelsedag eller försova sig till typ första dagen på ett nytt jobb. Men mest av allt kändes det tomt. Får mig att undra hur djupt det påverkar en egentligen, bloggandet. Där ser man. Just när jag började tycka att det gått inflation i fenomenet bloggning och kände "ah, va fan, skriva som skriva" så kom den: bloggabstinensen.

Sedan sist har jag:

Jobbat tre veckor på det nya jobbet. Allt kändes rejält svårt i början, men vanan lägger sig snabbt som damm efter städning (i avdelningen optimistiska liknelser). Har antagligen slagit världsrekord i dumma frågor vid det här laget. Men hur ska man annars få veta någonting?

Badat väldigt många gånger. Bäst är nog good old Källtorpssjön.

Firat midsommar. Ganska samma personer som förra året. (Tack Johnny!)

Repat inför spelningen på "Do it yourself Mach II" på Mondo på torsdag.

Köpt, och mödosamt installerat, en ny förstärkare och musik låter återigen som dröm! Men den rackaren är ett 800-wattsmonster med möjlighet att bygga ihop värsta ljudsystemet så man får akta sig. Så man inte börjar springa och förköpa sig på nya högtalare. Med surroundaffekter och subwoofers och sånt. Att bli vräkt från sin lägenhet känns inte som ett lockande scenario.
(Apropå hemlöshet (?) såg jag en man som 05.45 i måndags morse flera gånger försökte kasta upp en stor sportbag i ett träd utanför Åsö gymnasium. Försökte han flytta in? Var han en urban reality-variant på "Klätterbaronen"? Fantasin skenar.)

Uppmärksammat ett nytillskott i ordklassen innovativa kvällstidningssubstantiv, nämligen Kyrkokvinnan. Frågorna hopar sig: Vad exakt är en kyrkokvinna? Har hon en speciellt kyrkliknande form? Hur känner man bäst igen en kyrkokvinna? Finns kyrkokvinnan i verkligheten? (Och känner hon i så fall klätterbaronen?)

Hmm. Vad mer? Jo, det friskaste jag läst på länge, även om innehållet var direkt nytt, var Rävens nyheter. Och, som en illustration på denna sexiga variant av nyhetsrapportering hittade jag detta på Media Matters! Blind höna skrev och fick länken i sina kommentarer.

Som av en händelse skriver Jon i The Grey Notebook om en bok med den upplyftande titeln: "The Middle Mind: Why Consumer Culture is Turning us Into the Living Dead" av Curtis White. Jon skriver att, om man bara ska läsa en bok i år så är det just den man ska välja. Med den titeln känns det som att han mycket väl kan ha rätt. Zombie vill man i varje fall inte bli.