den röda tuppen (i halsen)

Undrar vad som händer med vänstern. Gick till Kungsträdgården i går, på första maj, för att ta pulsen på arbetarrörelsen så där på dess internationella högtidsdag.

Vill klargöra att: Jag tycker att arbetarrörelsen är viktig, förmodligen viktigare nu än någonsin. USA:s imperialistiska, självpåtagna världspolisroll, EU:s demokratiska underskott och utveckling mot ännu sämre folkrepresentation, mer centralisering och högre murar gentemot omvärlden, de multinationella företagens rovdrift på människor och naturresurser i låglöneländer, IMF och Världsbankens strypgrepp om skuldsatta nationer, den fria marknadens inbyggda "blind eye" när det gäller social trygghet, humanism och jämlikhet, sexismen, miljöförstöringen, privatiseringens konsekvenser ur ett globalt perspektiv - allt detta och mer - är akut viktiga frågor att hitta en motvikt till.
Samtidigt engagerar sig allt färre i politiken, som successivt förflyttats från det offentliga rummet till lallande medier och en abstrakt, elitistisk Europa-byråkrati.

Nu borde det vara lätt att hitta de glasklara, angelägna argumenten. Så varför är vänsterns retorik mossigare och mer osaklig än någonsin?

Förutom ett löjeväckande högt tonläge (varför måste slagorden/de politiska talen komma från "the top of your voice"? är man rädd att ingen ska höra en annars? tror man att ingen förstår att man menar allvar annars?) så stod den förenklande vänsterpopulismen som spön i backen på vänsterns första maj-tal.
Kalle Larsson stod i talarstolen och skrek sig blå (röd?) på ett beklämmande dammigt och daterat manér. Förutom att inleda varje stycke med det staliniststiffa utropet "Kamrater", anspelades det hej vilt på gamla tiders marxistiska klasskampsterminologi. Det utdelades klumpiga vänsterkängor åt allt från rasismens "fula tryne", till bankdirektörer "med fallskärmar stora som cirkustält" och någon diffus överklass i sjurummare på Strandvägen (och jag tror det var Djursholm eller Danderyd också, allt finns inte med i det skrivna talet).

Varför denna idiotförklaring? Varför detta förlöjligande? Varför denna förlegade retorik? Ger inte verkligheten stoff nog för att bygga ett hållbart, politiskt resonemang? I mina ögon är det bara att besöka muf eller den borgerliga alliansen, så har man argument som räcker en livstid. Det är liksom bara att börja smula.

Och funkar inte det, så kan man ju om inte annat gå till exempelvis Noam Chomsky eller Naomi Klein för att hitta nyanserade och fördjupande analyser? Det är ju inte så att motståndare mot tokliberalismen och katastrofkapitalismen är lite dummare än dess förespråkare. Men det skulle man nästan kunna tro, om man dömde utifrån Kalle Larssons första maj-tal.

Visserligen låg det lite efterlängtad humor i att kalla fp-ledaren för Lars "Gollum" Leijonborg (ytterligare ett uttryck från en freestajlande, icke nedskriven Kalle Larsson) och Timbuktu var riktigt bra. Men jag kan absolut inte förstå vad tuppar i halsen och överdrivna och hatiska propagandaförsök har i den moderna politiska retoriken att göra. Underskatta inte Reinfeldt och de som tror på den "fria" marknaden*! Använd sakliga argument och tilltala dem som kloka, tänkande människor. Förstå för att kunna angripa. Know thy enemy. Kommunicera. För en annan värld är ju faktiskt möjlig.

* Apropå borgerlig retorik, betänk följande:

"Throughout history, even the harshest and most shameful measures are regularly accompanied by professions of noble intent and rhetoric about bestowing freedom and independence."
Noam Chomsky