så gallras en smörsångare

Craig, Riccardo, Mario får representera godheten. Darin hade också kunnat vara med.

Till skillnad från exempelvis min son har jag viss, men mycket selektiv, faiblesse för smörsångare. Vissa tycker jag jättemycket om (till vissas stora förtret, se ovan). Andra tycker jag bara är rent vidriga.

Man skulle lätt kunna tro att detta helt enkelt kan förklaras med mina utseendemässiga preferenser, eller att mitt libido helt enkelt har fått styra vid utgallringen. Men detta är fel. Helt fel!

Jag har en teori. Skratta inte, men jag tror att:

Om man kan föreställa sig att smörsångaren ifråga är ärligt romantisk, varit lyckligt/olyckligt kär i verkligheten och går in för att uttrycka sina känslor till 100 (eller ännu hellre 150 procent) så blir det: Bra smör.

Om det är uppenbart att killen är en sweet talking skitstövel till narcissist som aldrig skulle kunna känna något för någon annan än sig själv så blir det: Vidrigt smör.


Eros, Enrique och Westlife = det onda smörets axelmakter.