surrealism

Senaste tiden känns det som att jag levt i en bubbla. Allt känns så surrealistiskt. Avhuggna huvuden. Rök från Sixtinska kapellet. Demonstrationer mot Runar. Och iskalla Barbro stod i går i Agenda och kallade K G Hammars och påskuppropets krav för "oansvariga", "orättvisa" och sade att de "strider mot grundprinciperna i rättssäkerhet".

Jag menar, om hon beskrivit sin egen politik så skulle hon ju haft en poäng...

Verklighet? Nej, det känns avgjort mer som en ond dröm.