samma skajlajn här som där

Någon mer än jag som upplever en lätt skepsis inför 7-elevens nya kampanj? Nu vill ju många att Sverige ska vara lilla USA på alla sätt.

Och kanske att vissa faktiskt säger: "Äh fan, jag känner för en bajt". Fast jag skulle nog tänka på datorer. Och om man var riktigt gammal skulle man nog tro att det var en uppmaning. Alla ätes, typ. Och det känns ju lite som överflödig information. Som man inte visste det själv. Att man måste sätta tänderna i den där korven, liksom...

Jag tycker så här: nästan allt som gör språket större, roligare, mer flexibelt är kul och bra. Dit hör ju ibland svengelskan. Gillar på något sätt att det knallar runt små Percy Nilegårdar(/-s) och kläcker ur sig saker som "management by kicking ass". Varför inte? Men ibland är det bara dumt.

Och det finns små fallgropar i svengelskan, som man kan trilla ner i. Ta till exempel ordet "loser" (med ett o helst), vafan gör man om de är flera, och om man dessutom vill använda bestämd form? Det är klart. Det kan ju funka, med en klackspark. Men känslan av grop kommer man inte ifrån.

Catharina Grünbaum har skrivit om stalkersarna, losersarnas kusiner.