förr och nu

När jag var liten visste jag ingenting om det här med a-kassa, blanketter och räkningar. Sådant som får en att känna sig liten, obetydlig och grå. De vuxna berättade aldrig nånting om sådana saker. De var hippies, bar FNL-märken och närde omnipotenta etnodrömmar. Tror de undanhöll den krassa verkligheten för oss med vilje, men förmodligen också för att de själva förträngde den rätt framgångsrikt. Framför allt behövde de inte anstränga sig så mycket för att klara uppehället.

Jag vet ett par som hade en hyra på 400 kr. Bostadsbidraget var på 360 kr. Året var 1974.

Samtidigt var ju den tidens generation fullt upptagen med att utforska sin sexualitet (=vänstra) och syssla med självförverkligande (=skilja sig) så man kan undra om de ens märkte hur bra de hade det? Är det inte i själva verket detta som är den egentliga "ironiska generationen"?