exploatering och likgiltighet

Återigen visar TV3 Nick Broomfields dokumentär om Aileen Wournos, the Life and death of a Serial killer. (Se trailer). Andra delen sänds i TV3 nästa måndag klockan 21.55, efter Prison Break.

Hennes mamma lämnade henne. Hennes morfar - och troligtvis far - utnyttjade henne sexuellt. Det gjorde även hennes bror och hans vänner senare - för cigaretter. Då var hon nio år. Aileens historia såldes - enligt filmen på ett allt annat än hederligt sätt - till Hollywood och blev Monster.

Så. Vad är meningen med att gång på gång bevittna exploateringen av en människas undergång, som så uppenbart fallit offer för omvärldens svek. Men själv får ta straffet.

Det kanske är något slags träning inför det växande antalet hemlösa? Kanske är slutprodukten den där likgiltigheten - jag ser dig inte, alltså finns du inte - som liksom suddar ut dessa människor på stan varje dag. För hur ska man orka känna? Men vilka blir vi när vi bara tittar på?