flickr-konst

Kreativ evighetskonst av Mario Klingemann. Helt hypnotiskt.

surrealism

En tid har de cirkulerat nu. Rubrikerna som beskriver Israels premiärministers medicinska tillstånd. Banbrytande rubriker som "Ariel Sharon reagerar på smärta" (City) och "Rykte i Israel: Sharon rörde på ögonlocken" (SvD) triggar verkligen fantasin till nya höjder. Från dagens aftonbladet.se kommer denna tankeväckande formulering:

tjejår

Gp listar personer som gjorde genombrott under 2005. Om man räknar bort Crazy frog (och det gör man så gärna) men inte David Dencik, så är alla på listan tjejer!

såh. sunga sig liite.

(...som gamle Leifi Plomeros skulle sagt.)

Jo. På fredag har jag återigen fått den äran att supporta last lovers standing.

På teater Accént.

Nu helt solo. Vi får se hur det går.

Update: Det gick bra. Det var väldigt kul. Vet inte om det var jag eller Silvertone-orgeln som egentligen gjorde succé. Men det kvittar. Jag dedikerade spelningen till Marias enmansorkester. En person i publiken ropade "Monica Z" så jag blev helt generad.

exploatering och likgiltighet

Återigen visar TV3 Nick Broomfields dokumentär om Aileen Wournos, the Life and death of a Serial killer. (Se trailer). Andra delen sänds i TV3 nästa måndag klockan 21.55, efter Prison Break.

Hennes mamma lämnade henne. Hennes morfar - och troligtvis far - utnyttjade henne sexuellt. Det gjorde även hennes bror och hans vänner senare - för cigaretter. Då var hon nio år. Aileens historia såldes - enligt filmen på ett allt annat än hederligt sätt - till Hollywood och blev Monster.

Så. Vad är meningen med att gång på gång bevittna exploateringen av en människas undergång, som så uppenbart fallit offer för omvärldens svek. Men själv får ta straffet.

Det kanske är något slags träning inför det växande antalet hemlösa? Kanske är slutprodukten den där likgiltigheten - jag ser dig inte, alltså finns du inte - som liksom suddar ut dessa människor på stan varje dag. För hur ska man orka känna? Men vilka blir vi när vi bara tittar på?

nyhetsvärdering

Prioriteringen ovan vittnar om en alldeles underbar, osviklig känsla för nyhetsvärdering. Den viktigaste nyheten är helt enkelt i topp.

Way to go - Vestmanlands Läns tidning!

lycka=mobbning i podcastformat

Vet inte om det är mobbaren i mig, eller om det är vetskapen om att inte vara töntigast i världen. Eller om det är kärlek.

Hur som helst, lycka är att lyssna på Ricky Gervais och Steve Merchant när de mobbar Karl Pilkington i the Ricky Gervais show on Guardian Unlimited.

(Alltså, det skrattet... jag blir galen. Det är bokstavligt talat smärtsamt roligt.)

Och, nu kanske det inte är så himla, super, jätteorginellt, men att Ricky Gervais placerar the Smiths Och Radiohead på sin top five... det är ändå lite kusligt.

strängselskatterna

I morse hade P1-morgon ett roligt inslag. De hade bett folk ringa in sina frågor angående trängselavgiften. En minut in i ljudfilen "Gunnar Söderholm, chef Miljöavgiftskansliet i Stockholm" undrar en kvinna på finskklingande småländska över de här "strängselskatterna"... Genialt!

För det har ju trots allt med en viss stränghet att göra, och man förstår ju ändå vad hon syftar på. En perfekt two-i-one med andra ord.