rock'n roll-söder

Fan vad det är rock'n roll att bo på söder. Någon har slängt en j-vla ölflaska in i mitt sovrumsfönster. En jourmontör var just här och satte in en temporär skiva som skydd. Känns ju mysigt så där innan man ska sova...

Fast först ska jag gå på fest med ordfrontare, arenare och bangare i ABF-husets foajé. Stereon är fixad och Momus Timelord-album tröstar mig lite i Charles Bukowski-misären.

"In the 1970:s when everyone could do just what they wanted to,
sex was like a handshake between friends.
But now that life, death and destiny are in you when you're next to me,
tell me that you'll love me 'til the end."

Hivångest ja. Det känns längesen.

Vill förresten vill jag tipsa om en låt med Raghav feat. några till. Den heter "Angel Eyes".

manet-IQ & monkeydans

I dag, på den nya irakiska regeringens första dag, har minst 27 människor dött och över 80 skadats av bilbomber i Irak. De flesta var civila. Oviktigt, anser tydligen flertalet svenska medier.

Att Steve Ballmer är här och puffar för regeringens "Surfa Lugnt"-kampanj är betydligt intressantare. Tydligen.

Hmm, herr Ballmer ser betydligt smalare ut sedan sist... är det på grund av det myckna monkeydansandet? Runar (som numera gett maneten ett ansikte) på muslimer och Kristi Brud på Runar och Tommy Körberg på Runar och Så dunkade jag hennes huvud i badkarskanten . Och grilla. Och banta. Och såg jag det framför mig: Expressens nästa löp.

så gallras en smörsångare

Craig, Riccardo, Mario får representera godheten. Darin hade också kunnat vara med.

Till skillnad från exempelvis min son har jag viss, men mycket selektiv, faiblesse för smörsångare. Vissa tycker jag jättemycket om (till vissas stora förtret, se ovan). Andra tycker jag bara är rent vidriga.

Man skulle lätt kunna tro att detta helt enkelt kan förklaras med mina utseendemässiga preferenser, eller att mitt libido helt enkelt har fått styra vid utgallringen. Men detta är fel. Helt fel!

Jag har en teori. Skratta inte, men jag tror att:

Om man kan föreställa sig att smörsångaren ifråga är ärligt romantisk, varit lyckligt/olyckligt kär i verkligheten och går in för att uttrycka sina känslor till 100 (eller ännu hellre 150 procent) så blir det: Bra smör.

Om det är uppenbart att killen är en sweet talking skitstövel till narcissist som aldrig skulle kunna känna något för någon annan än sig själv så blir det: Vidrigt smör.


Eros, Enrique och Westlife = det onda smörets axelmakter.

surrealism

Senaste tiden känns det som att jag levt i en bubbla. Allt känns så surrealistiskt. Avhuggna huvuden. Rök från Sixtinska kapellet. Demonstrationer mot Runar. Och iskalla Barbro stod i går i Agenda och kallade K G Hammars och påskuppropets krav för "oansvariga", "orättvisa" och sade att de "strider mot grundprinciperna i rättssäkerhet".

Jag menar, om hon beskrivit sin egen politik så skulle hon ju haft en poäng...

Verklighet? Nej, det känns avgjort mer som en ond dröm.

kontraproduktivt?

Stefan Jonsson markerar sitt revir i dagens DN. Texten andas utsatthet. Men är han så ensam som han känner sig? Jag tror inte det. Frågan är om det inte är kontraproduktivt att erkänna sig så hotad?

Stockholm Spectator gnuggar i alla fall sina opinionsbildarhungriga händer i förtjusning över uppmärksamheten...

svenne banan-tillvaron

Eftersom det blivit allt för mycket Barbro och allt för litet logg på sista tiden (för det är väl vad Blogg egentligen betyder? ;-) tänkte jag nu uppehålla mig vid att beskriva min svenne banan-helg som jag i vårens tecken ägnat åt städning och inköp på Ikea.

Det började på lördag morgon med att jag INTE STOD UT och gick ut och köpte SOPSÄCKAR. Slängde saker. Möblerade om. Städade. Insåg att orsaken till att jag inte städat på sista tiden inte alls berodde på apati, utan helt enkelt på att min förstärkare är inlämnad för service. Hur städar man utan musik på hög volym? Hamnade till slut med en hög gamla kassettband, papper och brev, bland annat en serie som jag ritat som 13-åring efter att ha åkt fast på ICA för snatteri. Förudmjukelse förevigad i små kulspetskvadrater.

Somnade med känslan av damm och lätt olust.

Nästa dag åkte jag till Ikea. Det jag behövde var förvaringslådor att ha under sängen. Det jag köpte var: jalusier, badrumshylla, tandborstglas, tvålkopp, kastruller, stekpannor, golvlampa, bordslampa, doftljus samt de obligatoriska batterierna, glödlamporna, värme- och stearinljusen. Och förvaringslådor att ha under sängen.

Allt på Ikea heter så himla förnumstigt: Stolar som heter "Sitta". Fåtöljer som heter "Dåsa" och ljusstakar som heter "Sirlig". För att inte tala om kuddar som heter "Gosa" och sånt. Namnen körde jag helt ad-lib nu, men ni fattar.

Somnade med känslan av melon-doftljus och ett lätt lyckorus.

Om man skulle utföra ett intelligenstest på människor på väg IN till Ikea med när de sedan kommer UT skulle nog värdena skilja sig rätt väsentligt.

Uppdatering: Skannade in snatteri-serien.

tokliberalens antaganden

Nu skriver Andreas Ekström om bloggar i DN och länktipsar till bland andra Erixon och fejk-sossebloggen under benämningarna "politik" respektive "regimkritik". Suck.

Självklart är alla politiska åsikter intressanta i någon form; de är alla uttryck för en unik personlig värdering och analys av samhället. Eller borde iaf vara det. Jag är också av den uppfattningen att det alltid är bättre att ha en åsikt, hur dum den än må vara, än att inte ha någon åsikt alls. För det ligger i sakens natur att om man har en åsikt så finns också chansen att man reviderar den. Om man stöter på riktigt bra motargument eller verklighetsanknutna exempel som bestrider ens felaktiga teorier. Medan om man inte tycker någonting alls...ja, ni förstår.

Trots det kan jag inte riktigt helhjärtat applådera en viss typs politiska engagemang. Jag talar naturligtvis om
Tokliberalen.

Tokliberalen överskattar oftast sitt eget intellekt och tror sig ständigt ligga steget före.

Tokliberalen bemöter oftast en meningsmotståndare med en raljerande och överlägsen attityd eftersom han utgår ifrån att han är den ende som tänkt, och att den andre egentligen bara är PK eller kommunist-wannabe*.

För enligt tokliberalen är den som talar om jämlikhet, solidaritet och ekologisk hållbarhet bara en patetisk bakåtsträvare som inte säger som det är: "Jag är innerst inne bara avundsjuk på de som är framgångsrika och tjänar mer pengar!".

För det är den enda förklaringen den tokliberale kan greppa.

För den tokliberale kan inte föreställa sig att det finns andra värden i livet än ökandet av ens egen materiella välfärd.

För tokliberalen har upprepat: "Alla tjänar på ökad tillväxt", "En fri marknad löser alla problem" och "Alla mår bra av konkurrens" som ett mantra tills det blivit Den enda sanningen.

Sådant som inte platsar i tokliberalens strikt marknadsmässiga analys - som sjukdom, handikapp, ålderdom, missbruk, helt enkelt människor som inte kan bidra till samhället utan i stället behöver stöd - avfärdar tokliberalen med: "Det finns saker som inte politiken ska ägna sig åt".

Jo, jag fattar.

* Uttrycket existerar faktiskt! Jag har själv fått detta fantastiska epitet i någon kommentar. Minns inte vilken. Men det är jättekul! Bara tanken på att någon verkligen skulle VILJA vara kommunist men ändå inte riktigt lyckas... Jag skrattar ihjäl mig!

tankar på västerbron

Skulle gå hem från jobbet i dag. Såg de första vitsipporna. Solen sken. Mitt på Västerbron börjar det plötsligt blåsa hårt av helvete. Då slog det mig:

Luften: Om vinden vill kan den bli storm eller orkan...
Vattnet: Kan bli till översvämningar, flodvågor, sådant som flytande hotell sjunker i...
Elden: Inte ens ett litet värmeljus kan man lita på.
Jorden: Representerar och konkretiserar vår dödlighet mer än något annat.
Det är ju liksom där vi hamnar till sist.

Inte konstigt, tänkte jag sen, att människan är så j-vla pushig och oavslappnad. Hon har ju alla fyra elementen emot sig.

Blev nästan lite rörd vid tanken.

Sen kom jag att tänka på en helt annan sak: För några år sedan träffade jag ett par som nyligen hade gift sig. De bodde i Marieberg och bytte båda efter giftermålet sina efternamn till: Västerbro.

vad har barbro gemensamt med bob?

Upptäckte i går till min stora överraskning att jag höll med DN:s huvudledare till hundra procent. Då slog det mig: Tänk om ilskan mot Barbro Holmberg kan förena vitt skilda människor på samma sätt som till exempel kärleken till Bob Marleys musik?

Andrea Dworkin död

Pornografimotståndaren, författaren och feministen Andrea Dworkin har dött.

Uppdatering: Hann inte avsluta denna post. Var på jobbet.
Hade tänkt citera Dworkin, och hade dessutom kommit på något fyndigt att säga om henne. Citatet var:

"Pornography is used in rape - to plan it, to execute it, to choreograph it, to engender the excitement to commit the act,"

vilket jag tycker är en intressant och modig tanke. Även om jag inte är övertygad om att hon har rätt. De mest extrema åsikterna behövs för dynamiken i samhället.
Den fyndiga kommentaren har jag helt glömt.

ett misogynt påhopp för mycket

Efter detta flagranta övertramp har Narcissistiska Natalia äntligen fått på smisk på sina tangentflinka fingrar. Med all rätt. Inte en dag för tidigt. Det är nog bra att ha levt och lärt lite mer ödmjukhet innan man sätter sig och skriver kvällstidningskrönikor för en så pass bred målgrupp som Expressens. Bestående av bland annat "vanliga småfeta småbarnsmammor som sköter sina jobb". Att Kazmierska nu desperat försöker plocka pseudofeministiska poäng genom att skriva ner män tror jag inte förändrar att hon en gång för alla visat sitt riktiga, misogyna anlete.

socialdemokratin & ordens betydelse

Här är ett brev som jag skrev till Barbro Holmberg på hösten 2003:

Från: Emma
Datum: sön 26 okt 2003 16.53.20
Till: registrator@foreign.ministry.se
Ämne: asylpolitik

Hej!
jag har i mitt arbete som behandlingsassistent på utredningshem mött en bild
av svensk asylpolitik som kort sagt fått mig att skämmas över att vara svensk.
Där förvaras asylsökande som är i ett så dåligt skick att det måste strida mot alla mänskliga rättighetskonventioner. Barn övermedicineras med psykofarmaka, kvinnor som varit utsatta för våldtäkter och blivit oförmögna att ta hand om sina barn avfärdas som "simulanter" och "lögnare". Människor med post-traumatiska stressymptom efter tortyr och förföljelse i akut behov av vård bemöts med automatisk misstro i stället för stöd och hjälp. Dessutom tvingas de leva under ett ständigt hot om utvisning.
Det är inhumant, oförsvarligt och fullständigt oacceptabelt att det ser ut på det här sättet!
Vidarebefordrar härmed en skrivelse från Nätverket för behandlare av asylsökande som jag står bakom till 100 procent.
mvh
Emma

------------------------------------------

Bästa Emma,

Tack för ditt e-brev från den 26 oktober 2003 angående asylsökandes hälsa.

Sverige har skrivit under Genèvekonventionen, vilket innebär att vi åtar oss att rättssäkert pröva flyktingars skyddsbehov och bereda skydd åt de människor som är förföljda. Lika viktigt är dock att de människor som inte anses vara i behov av skydd ska återvända till sina hemländer.

Även om det svenska asylsystemet fungerar bra är det nödvändigt och naturligt att vi hela tiden förbättrar och stärker det. Jag vill i samband med detta säga att det är viktigt att se till att de erfarenheter som görs i kommuner och landsting rörande asylsökande förmedlas till beslutsfattare på riksnivå, eftersom många av de förändringar som är nödvändiga kräver lagändringar, och därmed stöd i riksdagen.

Du har, genom ditt arbete som behandlingsassistent på ett utredningshem, blivit uppmärksammad på asylsökandes hälsa. Den verklighet du möter i ditt arbete med asylsökande är inte acceptabel.

Åtskilliga intyg, erfarenheter och uttalanden från experter på området, visar att speciellt barn blir psykiskt nedbrutna av långa handläggnings- och vistelsetider och en asylprocess som aldrig får ett slut, eller i vart fall inte upplevs ta slut förrän barnen och deras familjer lämnar landet eller får uppehållstillstånd.

En av orsakerna till den långa processen är den obegränsade möjligheten att så länge beslutet inte verkställts få nya ansökningar om uppehållstillstånd prövade om och om igen, trots ett lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning. En sådan ansökan får dock endast bifallas om nya skyddsskäl har framkommit eller om en verkställighet skulle strida mot humanitetens krav. En stor del av de nya ansökningarna uppfyller inte dessa krav, många gånger beroende på falska förhoppningar och orealistiska förväntningar.

Det som var tänkt att fungera som en möjlighet i undantagsfall, ses nu som en del av själva asylprocessen. Upprepade nya ansökningar förlänger den destruktiva väntan för allt fler asylsökande. Barnen drabbas värst av ovissheten. Idag består de nya skäl som åberopas ofta av nya läkarintyg på skador som har uppstått under en lång, nedbrytande väntan. Det är varken rimligt eller humant att sådana skäl ska behöva uppstå i Sverige. Regeringen kommer därför föreslå att systemet med ny ansökan ska ersättas av en säkerhetsventil. Migrationsverket ska ha möjlighet att stoppa en avvisning eller utvisning om något inträffat i det land som den avvisade eller utvisade ska återvända till, eller om det strider mot humanitetens krav att beslutet verkställs.

Med vänlig hälsning


Barbro Holmberg

---------------------------------------------

Okej. Hon svarar att problemen med den svenska asylpolitiken beror på att flyktingarna utnyttjar rätten att söka på nytt efter avslag - därav de långa handläggningstiderna - och att detta grundar sig i att asylsökande har "falska förhoppningar och orealistiska förväntningar" på det svenska samhället. Så det enda raka, enligt Barbro, är att få dem att inse faktum på en gång: Ni är inte välkomna. Åk tillbaka på en gång. Så har vi ett problem mindre.

Ja, det är klart att det går att se det på det viset. I så fall förstår jag att begreppet "humanitär katastrof" får en annan innebörd. Ungefär som i scientologernas ordbok, där vanliga ord får helt andra betydelser. När ordens definition börjar bli "magiska" och skilja sig från den gängse uppfattningen brukar man ha att göra med en sekt.

Frågan är om det är makten som förgiftat socialdemokratin eller om det är socialdemokratin som förgiftat makten?

sekulariserade funderingar

De senaste dagarna har ju medierna dominerats av ett bröllop och en begravning. Så långt allt väl. Äktenskap och död är intressant. Synd bara att personerna ifråga är så totalt ointressanta för mig. Som när någon bjuder på godis, och man glatt tackar ja. Tills man inser att påsens innehåll består av sådana där små sursockriga tvättmedelssmakande pluppar eller något annat man verkligen inte gillar alls...

Men, jag tror inte att jag är så originell när det gäller ointresset för religion och royalism. Tror att vi är få som bryr oss i det här landet. Undrar varför det är så? Tänker ofta på Fredrik Lindströms sommarprogram som ägnades åt svenskhet. Om att vi i Sverige tycker att vi lever i "världens modernaste land". Ligger mycket i det. På ett rörande sätt.

Googlade ordet "sekulariserade" och hamnade på JMW:s blogg som i en senare post tipsade om att det finns en andra chans för den som missade Reklaminfarkt.
Himla bra faktiskt.

underhållning

TV3 har ju "Vi står för underhållningen" som ständig slogan, men det stämmer inte så bra tycker jag. Förutom att "cynismen" skulle passa bättre kunde man i går i SVT se Roger Pontare framföra sin gamla nationalistpekoral "Vindarna viskar mitt namn" tillsammans med Hammerfall i Alla tiders Melodifestival. Det kallar jag underhållning.

veckans vinnare

Har redan ledsnat på F!, eller åtminstone reaktionerna. När man läser Ali Esbatis räddhågsna inlägg i debatten inser man hur illa det är. Hur inskränkt den svenska politiken blivit. Blockpolitikens cyniska taktikspel har stora likheter med de så kallade pakterna i en dokusåpa.

Exempel 1: Marre vinner Paradise Hotel och säger:
- Jag hade en pakt med Lina, Markus och Gregory.

Exempel 2: Fredrik Reinfeldt blir statsminister 2006 och säger:
- Jag hade en pakt med Maud, Lars och Göran.

Men det tristaste är ändå att uppståndelsen kring F! överskuggat migrationsdebatten i riksdagen, då övriga partier röstade för amnesti för apatiska flyktingbarn men m och s röstade emot.

Med denna övertygande retorik avvisade barbariska Barbro förslaget om amnesti som kunnat rädda 150 avvisningshotade flyktingbarn vars tillvaro präglas av apati, liggsår och sondmatning:

"...med en amnesti finns det en uppenbar risk att man förvärrar de här symtomen. Vi vet inte om det är så. Men risken finns, och den risken är jag inte beredd att ta."

Tack Barbro. Det känns tryggt att du håller dig på den säkra sidan.
Sov gott och dröm vackra drömmar.

ur askan i elden?

Med detta enkla handgrepp hjälper man en nödställd, enligt scientologerna.

För de scientologer som åkte till sydost-Asien och hjälpte till efter tsunamikatastrofen fanns en praktisk sida med instruktioner. Vilken mardröm att vakna upp i spillrorna efter flodvågen och befinna sig i ovanstående situation!

Jag vet att jag tjatar om scientologin, men den är så fascinerande. Lika korkad och enfaldig som komplex och avancerad.

slutet för Patriot act?

Äntligen ser det ut att ljusna så smått på andra sidan Atlanten. Innebär detta slutet för Patriot act? Fyra år har gått. Inte en dag för tidigt med andra ord.¨

open source

Vill bara tipsa om en trevlig liten sida som hyllar open source!

hopp

Gillar. Hoppas. Vill. Håller tummarna. Måtte de hålla sig i skinnet, inom rimlighetens gränser och inte spåra ur. Ett bra tecken är att mansskatten än så länge inte har nämnts. Men så undviker de ju än så länge att diskutera sakfrågor.

Som med Junilistan är det hoppfullt med initiativ som utmanar den traditionella höger/vänsterpolitiken. Som ju ändå är sak samma när allt kommer omkring.

maktlöshet och våld

Är inte så förjust i teater. En känsla jag haft sedan barnsben. Enligt min pappa ska jag som fyraåring ha sagt: "Jag HATAR teater. Det är bara duns duns duns, skrik skrik skrik." Trots att teater i teorin kan vara hur bra och viktig som helst, har jag många gånger suckande givit mitt fyraåriga själv rätt. Det är ju så hemskt när det är dåligt. Men också, så bra när det är bra.

Flickan och skulden som jag skrev om häromdagen blir nu teater. I samband med detta hölls i dag ett seminarium med författaren Katarina Wennstam och JämO Claes Borgström. De pratade bland annat om den nya sexualbrottslagstiftningen som trädde i kraft i fredags.

Efteråt fick Wennstam frågan varför män våldtar. Visste att hon skulle svara: "Det handlar inte om sex, utan om makt" och eftersom jag inte riktigt köpt detta argument (är inte sexualiten alldeles för komplex för att separera ut från gärningsmannens övriga lägging och brottsmotivation?) spetsade jag öronen lite extra. Och blev rätt mållös inför svaret. Wennstam talade nämligen om sina erfarenheter från rättegångar och möten med fällda våldtäktsmän och berättade att denne ofta inte kan få erektion och/eller utlösning vid brottstillfället! Detta borde väl avliva myten om att "Är en kille tillräckligt kåt kan han inte ta ansvar för sitt handlande" och dylikt. Hon sade också att våldtäktsmän, så olika de är, ofta delar en upplevelse av utanförskap och maktlöshet i någon form, att de ofta själva utsatts för verbal, fysisk eller psykisk kränkning som mobbning eller sexuella övergrepp. Någon i publiken förslog: Är det alltså maktlösa män som våldtar? "Ja, det kan man nog säga," svarade Wennstam.

Dessa argument - ihop med det faktum att våldtäkt används i krigföring - talar för att våldtäkt ändå handlar om makt i första hand. Tror att mytbildningen kring mäns sexualitet mer handlar om en oförmåga att se den krassa sanningen i vitögat: Det finns så många som mår dåligt i vårt samhälle. Och mår man dåligt sparkar man ofta nedåt.

Teaterversionen av Flickan och skulden har premiär på fredag. Hoppas verkligen att den är bra. Trots eventuella duns och skrik...